![Vågå kirke, slik den ble dokumentert av en grafiker på midten av 1800-tallet. Bildet viser ei korskirke av tre, med tårn over midtpartiet, der sideskipene krysser hverandre. Kirka var omgitt av et steingjerde med en inngangsportal av tre på den sida som vendte mot bygdevegen. På baksida, litt til høyre for kirkebygningen, skimter vi en klokkestøpul, som i Vågå var en laftekonstruksjon, uten at det framgår tydelig av detten bildet. Vågå kirke ligger i dag i tettbygd strøk – kommunesenteret Vågåmo. På dette bildet ser vi ingen annen bebyggelse enn den som hørte kirka til. I bakgrunnen ser vi høye fjell mot en lettskyet himmel.
Om Vågå-kirka skrev prosten Hugo Friderich Hiorthøy (1741-1812) følgende i boka Physisk og Ekonomisk Beskrivelse over Gulbransdalen Provstie i Aggershuus Stift i Norge» (1785): «Vaage Hoved-Kirke, en gammel Træe-Kirke af Reis-Værk, med et lidet Kors, og i Henseende til Sognets Størrelse er Kirken alt for liden. Merkværdige Ting af gamle Ornamenter og deslige findes her ikke.» Dette er nok oppfatninger ettertida vil bestride. Arkitekten Johan Meyer (1860-1940) påpekte tidlig på 1900-tallet at «Loms og Vaages hovedkirker fik i Kristian 4.des tid [første halvdel av 1600-tallet] et usedvanlig rikt inventar». I dag telles Vågå-kirka med blant 28 bevarte stavkirker i Norge, sjøl om den i andre halvdel av 1620-åra ble revet og gjenoppført i noe det er riktigere å kalle en bindingsverkskonstruksjon. Byggmesteren som utførte dette arbeidet, Werner Olsen (ca. 1600-1682), sørget imidlertid for at mange elementer fra den eldre stavkirka i bygda ble gjenbrukt. Seinere ledet den samme Werner Olsen ombygginger av stavkirkene i Lom og Ringebu med sikte på at de skulle romme menigheter med voksende folketall. Den gjenoppbygde Vågå-kirka ble ei korskirke. Over krysningspunktet i den korsformete grunnplanen ble det reist et tårn med et høyt, sentralt hovedspir og fire mindre hjørnespir. Et av de eldre elementene som har opptatt arkitekturhistorikerne er det nærliggende å nevne en blindarkade – ei dekorativ søyle- og buerekke på den vestre fasaden – som framstår som meget alderdommelig. Her mener fagfolk å se et slektskap med stilelementer som preget steinarkitekturen i Nidarosdomen på 1100-tallet. Et annet interessant element er en stavkirkeportal som er gjenbrukt ved døråpningen på Vågå-kirkas sørfløy. Den består av to halvsøyler, en ved hver dørstolpe, der kapitelene forbindes av en halvsirkelformet bue. Omkring denne konstruksjonen er det figurative utskjæringer med løver og draker som motiver. Også her mener ekspertisen å se påvirkning fra Nidarosdomen på 1100-tallet.](https://ems.dimu.org/image/013Aiu4dg9LB?dimension=1200x1200)
License information
-
License
Attribution-NoDerivs (CC BY-ND)
-
Photo: Anno Norsk skogmuseum
«Vaage Kirke i Guldbrandsdalen.»
Dette bildet av Vågå-kirka skal opprinnelig ha vært publisert i den svenske utgivelsen «Nordiska taflor», utgitt på Albert Bonniers forlag i 1865. Her er det utstyrt med en tekst ...
Dette bildet av Vågå-kirka skal opprinnelig ha vært publisert i den svenske utgivelsen «Nordiska taflor», utgitt på Albert Bonniers forlag i 1865. Her er det utstyrt med en tekst som plasserer stedet i en topografisk kontekst før den avslutningsvis kommer inn på det spesielle ved denne kirka:
«Vaage kyrka i Gudbrandsdalen.
Når man från Rundane i Gudbrandsdalen följer Lougen halfannan mil mot norr, kommer man genom en afvikning mot vester til Vaage. Vägen leder först igenom en dal och derpå vid dennas ända öfver en liten fjällås. Om man kastar blicken tillbaka, har man utsigt öfver fjällsidor, som resa sig upp bakom hvarandra, med den skummande elfven och den lugna, af granar omkransade sjön emellan. Framåt ser man genom en yppig granskog nedåt Vaage, et högeligen lifligt landskap, med sjö och backformigt klipparti, omgifvet af höga skogbevuxna fjäll; solen lifvar det grøna fargspelet på ängen., i löf- og barrskogarna: här och der skymta röda punkter fram, vissnade furar och lavar på klipporna; utöfver dalen ligga spridda gårdar.
Vaagevattnet sträcker sig i två och en half mil från öster til vester, tildess vet vid Loms kyrka gör en böjning och derefter går halfannan mil i nordvestlig rigtning. Från sjöns östra ända, der man gått om bord på båt, ses vattnet blott till halfva dess längd, det öfriga undanskymmes af Lomskollen, som skjuter fram bakom Gardmo, der färden slutar. Nu äro fjällen omkring sjön tämligen kala; men för hundra år sedan voro de ända ned till vattnet bevuxna med tät skog, och det var då farligt att färdas der i trakten, emedan talrika björnar hade sitt tilhåll der i skogen. Nu hafva åker och äng, på sina ställen också naket fjäll, aflöst skogen; björnen ha måst söka sig ett annat tilhåll och öfverlemna terrängen åt kor och får. Vid sjöns strand stå nu gårdar, hvilka med sina pittoreska grupper af hus, , ofta högt uppe på backarna, säkerligen med afseende på det pittoreska kunna mäta sig med riddarborgarna vid Rhen.
Vid Vaage-vattnets östra ända står Vaage kyrka med sin höga spira. Denne kyrka utmärker sig icke i sin helhet genom ålder, ty den äldre stafkyrka som stod här, ombyggdes i sjuttonde århundradet; men qvarlefvor af den äldre byggnaden hafva blifvit använda till den nya, och från den gamla stafkyrkan härleda sig t. ex. Facadens dörr och vägg-pilastrarne med blind-arkader. Dessa qvarlefvor äro af stort intresse for fornforskaren, enär man i de andra Norska stafkyrkorna hvarken träffar sådanna väggpilastrar med blind-arkader eller den Byzantinska karakteren, som här visar sig i ornamenterna och i pilasterhufvudenas form. Det skurna arbetet, hvilket genopm, förvittring blifit mycket otydligt, skall härleda sig från tiden före trettonde århundradets början.»
About the object
- Identifier SJF-F.013412
- Avbildet sted Norge Oppland Vågå Ottadalen Vågåmo Vågå stavkirkesikker
- Specific subject terms Kirke Stavkirke Landskap Religion
-
Subject
Vågå kirke, slik den ble dokumentert av en grafiker på midten av 1800-tallet. Bildet viser ei korskirke av tre, med tårn over midtpartiet, der sideskipene krysser hverandre. Kirka var omgitt av et steingjerde med en inngangsportal av tre på den sida som vendte mot bygdevegen. På baksida, litt til høyre for kirkebygningen, skimter vi en klokkestøpul, som i Vågå var en laftekonstruksjon, uten at det framgår tydelig av detten bildet. Vågå kirke ligger i dag i tettbygd strøk – kommunesenteret Vågåmo. På dette bildet ser vi ingen annen bebyggelse enn den som hørte kirka til. I bakgrunnen ser vi høye fjell mot en lettskyet himmel.
Om Vågå-kirka skrev prosten Hugo Friderich Hiorthøy (1741-1812) følgende i boka Physisk og Ekonomisk Beskrivelse over Gulbransdalen Provstie i Aggershuus Stift i Norge» (1785): «Vaage Hoved-Kirke, en gammel Træe-Kirke af Reis-Værk, med et lidet Kors, og i Henseende til Sognets Størrelse er Kirken alt for liden. Merkværdige Ting af gamle Ornamenter og deslige findes her ikke.» Dette er nok oppfatninger ettertida vil bestride. Arkitekten Johan Meyer (1860-1940) påpekte tidlig på 1900-tallet at «Loms og Vaages hovedkirker fik i Kristian 4.des tid [første halvdel av 1600-tallet] et usedvanlig rikt inventar». I dag telles Vågå-kirka med blant 28 bevarte stavkirker i Norge, sjøl om den i andre halvdel av 1620-åra ble revet og gjenoppført i noe det er riktigere å kalle en bindingsverkskonstruksjon. Byggmesteren som utførte dette arbeidet, Werner Olsen (ca. 1600-1682), sørget imidlertid for at mange elementer fra den eldre stavkirka i bygda ble gjenbrukt. Seinere ledet den samme Werner Olsen ombygginger av stavkirkene i Lom og Ringebu med sikte på at de skulle romme menigheter med voksende folketall. Den gjenoppbygde Vågå-kirka ble ei korskirke. Over krysningspunktet i den korsformete grunnplanen ble det reist et tårn med et høyt, sentralt hovedspir og fire mindre hjørnespir. Et av de eldre elementene som har opptatt arkitekturhistorikerne er det nærliggende å nevne en blindarkade – ei dekorativ søyle- og buerekke på den vestre fasaden – som framstår som meget alderdommelig. Her mener fagfolk å se et slektskap med stilelementer som preget steinarkitekturen i Nidarosdomen på 1100-tallet. Et annet interessant element er en stavkirkeportal som er gjenbrukt ved døråpningen på Vågå-kirkas sørfløy. Den består av to halvsøyler, en ved hver dørstolpe, der kapitelene forbindes av en halvsirkelformet bue. Omkring denne konstruksjonen er det figurative utskjæringer med løver og draker som motiver. Også her mener ekspertisen å se påvirkning fra Nidarosdomen på 1100-tallet.
- Type Photograph
Send an inquiry
Your message will be sent to Anno Norsk skogmuseum.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».