Pettersson, Otto Rudolf Lucas

1831–1888

Sala silvergruva (Gruva)

Silvergruvan i Sala var i drift 1400-talet till 1908. Den utgjorde ett eget bergslag, Sala Silverbergslag eller Sala Bergslag, vilket bildades 1512. Utöver silver, har även zink och bly brutits här. Gruvan hade framförallt tre storhetstider: under tidigt 1500-tal, 1600-talets mitt och sent 1800-tal. Med sin stora produktion är gruvan är den viktigaste silverfyndigheten i Sverige. Silvret var länge viktigt som bland annat myntmetall. Gruvan blev totalt mer än 300 meter djup, och hade en längd av orter och rum på över 20 km. Sala stad grundades 1624 av Gustav II Adolf, just på grund av gruvans belägenhet. Man anlade även två stora vattensystem som gav gruvan och hyttan energi. Bergsbruket sköttes av bergslaget fram till 1600-talets senare del, då Sala stad tog över ansvaret för gruvan. Kronan ägde silvergruvan fram till 1887. Gruvan var det sista bergsregalet, Kronans rätt över rikets malmstråk. Därefter har den ägts av bland annat Sala Silfververks AB, AB Salberget, Sala Zink AB och Avesta Jernverks AB.

Högfors bruk (Bruk)

Högfors är en bruksort i Ljusnarsbergs kommun. Informationen är knapphändig, men enligt uppgift ska järnbruket här ha anlagts 1766 och lagts ned 1955.

Gunnebo bruk (Bruk)

Bruket började som en s.k. Knipphammarsmedja, startad av rådmannen Hans Hultman. Företaget kom att få namnet "Stora Gunnebo Manufakturverk". Bruket har genom åren bytt ägare ett antal gånger. 2005 börsnoterades Gunnebo Industrier AB och ägs av riskkapitalbolaget Segulah.

Amundsen, Roald

1872–1928

Trengereid Fabrikker (Tekstilindustri)

Trengereid Fabrikker (1895–1999) var ein av dei store norske produsentane av lisser, band, snorer og strikk. Fabrikken produserte alt frå isolasjonsband og etikettar, til BH-stropper og selar. Trengereid leverte òg varer som halvfabrikat til andre bransjar: frå linning og etikettar i konfeksjon til vikleband i elektroindustrien. I 1910 byggjer Karl Jebsen ein ny fabrikkbygning på Solheim utanfor Bergen: Karl Jebsens Baand- og Lidse-Fabrik. Denne blir seinare ei avdeling i Trengereid Fabrikker

Salhus Tricotagefabrik (Tekstilindustri)

Trikotasjefabrikk i Salhus, rundt ei mil frå Bergen sentrum. Fabrikken var i drift frå 1859 til 1989, og produserte undertøy i ull og bomull, strømper, islendarar, sport- og fritidsklede. No held Norsk Trikotasjemuseum til i fabrikklokala.

ÖLAND

56 kanoner

Nobel, Alfred

1833–1896

JUPITER

68 kanoner

Aase mølle og trevarefabrikk (Møbelindustri)

Aase dreieri (Møbelindustri)

Thomas Lura snekkerveksted (Møbelindustri)

T. Kyllingstad (Møbelindustri)

Stangeland trevarefabrikk (Møbelindustri)

Sandnes Dreieri (Møbelindustri)

Sandnes Guldlistefabrik AS (Møbelindustri)

Sandnes møbelfabrikk (Møbelindustri)

Rjukan Byanlæg (Selskap)

Rjukan Byanlæg jobbet med utvikling og drift av byanlegg. I stor utstrekning ble arbeidet med å utvikle bysamfunnet Rjukan utført av arkitekter ansatt av Hydro eller underavdelingen Rjukan Byanlæg. Forløperen var kontoret som ble kalt Architektführung og fungerte i årene 1908 til 1911, da BASF ifølge samarbeidsavtalen med Hydro skulle ha ansvar for fabrikkene på Rjukan. De tyske selskapene på Rjukan ble innlemmet i Norsk Hydro. Rjukan Byanlæg ansatte dyktige arkitekter; Bernt Keyser-Frølich, Joh. E. Nielsen, Helge E. Blix, Bjarne Blom og Ove Bang. Også andre anerkjente arkitekter, så som Thorvald Astrup, Harald Aars, Magnus Poulsson og Christian Morgenstierne, fikk oppdrag for Hydro på Rjukan. Byanlegget var som et byplankontor og tok seg av oppgaver som vanligvis tilfaller kommunale og statlige organer. Boligene som ble reist fram til ca. 1925 var fordelt på 140 forskjellige hustyper. Byanlegget gikk da over til å bli en vedlikeholdsavdeling, som utover bygningsmassen hadde kommunale oppgaver som veivedlikehold helt til 1970. Hydro hadde i kraft av å være byutvikler og eier direkte kontroll over 80 % av Rjukan-samfunnet. I 1925 hadde selskapet brukt 22 millioner kroner på bybygging og disponerte 1230 leiligheter.

Norsk Transportaktieselskab (Selskap)

Selskapet ble etablert av Norsk kraftaktieselskab med formål å forestå anlegg og drift av de nødvendige jernbaner og andre kommunikasjonsmidler. Selskapet planla og bygde jernbane mellom Notodden og Tinnoset og fra Tinnsjøen gjennom Vestfjorddalen til Saaheim (Rjukan). Ble innvilget konsesjon for jernbanedrift 07.08.1907.