Gustav Håkansson "Stålfarfar".

Text Karl Zetterberg

I juli 1951 blev 66-årige Gustav Håkansson rikskändis över en natt då han cyklade Sverigeloppet utom tävlan. Från och med den dagen kallades han Stålfarfar och ingenting annat.

Gustav Håkansson, som var en god och uthållig cyklist, ville ställa upp i Sverigeloppet, ett lopp på 176 mil som gick från Haparanda till Ystad. Han nekades att delta då den övre åldern var satt till 40 år. Det hindrade inte den 66-årige Håkansson att ändå ställa upp. Han ordnade en egen nummerlapp med siffran 0 på bröstet. Därefter startade han en minut efter de tävlande och så bar det i väg.

Loppet kördes i etapper och däremellan vilade och sov de tävlande men inte Håkansson. Han cyklade upp till tre dygn i sträck och behövde bara sova några få timmar åt gången. När han anlände till Hudiksvall ett halvt dygn före alla andra hade pressen redan fått upp ögonen för honom och han blev raskt döpt till Stålfarfar.

Hela Sverige följde hans färd söderut som nu hade blivit en riksangelägenhet. I Örebro behövde han ta hjälp av en polisbil för att ”plöja” vägen och i Motala stod åskådarna i täta led längs vägen. Alla ville de se Sveriges nye gunstling. ”Di är roliga att prata med. Alla är så glada och milla”, skrev Stålfarfar som nu hade fått en egen spalt i tidningen.

Efter 6 dagar, 14 timmar och 20 minuter kom han till Ystad – 24 timmar före de övriga tävlande. Vid målgången stod 5 000 entusiastiska åskådare och jublade. En hjälte var född.

Collapse text