De fleste stedene i Fantebyen ligger langs en vandringsrute. Dette skiltet står ved Jørnehaugen som viser veien til Svensbykrysset og Jåvall noen kilometer sørover. Foto: Bodil And...

Fantebyen består av flera tidigare husmannsplasser. Det tros vara 14 övergivna platser samt ett hus som står kvar. I mitten av 1800-talet bosatte sig familjer från flera resandesläkter i det som kom att kallas Fantebyen i Rödenes. Familjerna kom från Ullensaker när de bosatte sig här. Flertalet köpte marken till sina små ställen av bönderna i bygden och hade sedan området som sitt fasta boställe.

Enligt bygdeboken Rödenes i Östfold. En bygds historie I 1 påpekas att flertalet av invånarna, men inte alla, var fanter, som var en av majoritetsbefolkningens benämningar för resandefolket. Förtenning nämns som ett av de vanligaste försörjningssätten. Det fasta boende i ”byen” kombinerades med ”omstreiferi och Betleri”.

Ställena var små och det var ofta svårt att försörja flera familjer här. Boendet kombinerades med handel. I en rapport från fattigkommisjonen säger man att det handlar om elva familjer och 54 personer. Kommunen sökte också om pengar från fantefondet för att försörja de boende. Enligt Eilert Sundt och hans Fantefortegnelser tillhörde folket i byn bland annat Kjeldsenfølget och Hakebrofolket.

Det finns dokumentation om att fattigdomen gjorde att barn som fötts på platsen omhändertogs av myndigheterna och placerades på barnhem. En släktforskare i USA har hittat till ställena Korslund och Iseberget i Fantebyen när han sökt efter sin anfader Julius Bernhards ursprung i Norge. Denne man, av Hakebrufölget, placerades som fjortonåring i barnhemmet Toftes gave. Han arbetade därefter som dräng på en gård i Vestfold innan han vid 24-års ålder emigrerade till Kanada tillsammans med sin hustra Johanna från Värmskog i Värmland. Efter några dramatiska år, då familjen bland annat ”was pirated” flyttade familjen vidare till Michigan i USA. Där visade sig Julius Bernhard vara en god entreprenör. Från att vara industriarbetare startade han egna verksamheter och senare vid två val valdes till borgmästare i sin hemstad Cheboygan, Michigan.

Flertalet av husen lämnades i slutet av 1800-talet.

Platserna i området har fått namn som levt kvar i bygden och Marker historielag har lagt ner ett stort arbete för att visa besökare till platserna. 2010 satte man upp informationsskyltar på de platser som man lyckats lokalisera, vilket är flertalet av dem. På platsen Jørnehaugen står en stuga om ett rum kvar. Denna har renoverats, ett arbete som var klart 1999. Huset är på 24 kvadratmeter. Huset används idag vid olika samlingar. Det har också hållits konsert med resandemusik samt textuppläsningar här. En venneforening hyr den av ägaren.

Jørnehaugen ligger längst österut i Fantebyen. Huset ligger på en höjd i kanten av skogen. Åt öster är det en knapp halvmil till svenska gränsen. Det är alldeles nära riksvei 21 i öster. I norr ligger ett stort grustag och intill det Bekketjern. Den sista boende på platsen var Edvard Jørnehaugen som sågs som ett bygdeoriginal. Hans mor var resande av Kjeldsenföljet, medan hans far var av fastboende släkt. Edvard omtalades inte i bygden som tater. Det finns många berättelser bevarade från hans levnad. Han försörjde sig på jakt och fiske och sågs som något av ett bygdeoriginal.

Jørnehaugen sattes upp av Edvards föräldrar. Där fanns stugan, om ett rum, och ett gethus. Murstocken i stugan är murad av gråsten. Det gick inte att försörja sig på stället i sig så det krävdes att söka arbete på gårdarna i bygden. Edvard högg i skogen, var jägare med mera. Han hade fyra syskon som tidigt sökte sig från hemmet och bygden.

Intill Jørnehaugen, i den nuvarande grusgropen, fanns en lägerplats för resande. Troligen användes denna in på 1930-talet. Uppgifterna om vilka kontakter Edvard Jørnehaugen hade med dem som kom resande är motsägelsefulla.