Tre generasjoner av familien Ström gjorde seg sterkt bemerket i svensk skogbruk, noe som framgår av minneordene om Israël Ludvig af Ström, som ble publisert i «Skogvårdföreningens ...
Tre generasjoner av familien Ström gjorde seg sterkt bemerket i svensk skogbruk, noe som framgår av minneordene om Israël Ludvig af Ström, som ble publisert i «Skogvårdföreningens Tidskrift» i 1905:
«I. af Ström.
Djurgården vid Stockholm är bekant åtminstone från 1570-talet. Där höllos vid denna tid älgar, på hvilka regenten anställde jakter, och sedermera inplanterades därstädes hjortar. Konung Carl XI har i sina almanackor för åren 1676-1697 fört en dagbok, där jakter i Djyurgården emellanåt omnämnas. Vid dessa tilfällen skötos älgar, hjortar, vargar og loar. «Djurgårdsvaktare» (senare kallade hofjägare) vid denna tid var Lars Larsson Höök, en broder til Per Larsson Gyllenhöök og 1697 befordrad til lantjägmästare öfver Uppland. Han finnes i dagboken omnämnd som deltagare i konungens jakter åtminstone år 1692.
Jägmästaren i Gästrikland Erland Ström utnämndes 1771 till jägmästare vid och «inspektör» öfver Djurgården. Han erhöll 1776 9/8 öfverjägmästaretitel og tjänade kvar så som inspektor till år 1804. I sitt gifte med Juliana Johanna Schröder hade Erland Ström sonen Israël Adolph, fødd 1778 5/9 på bostället Djursborg vid Stockholm, død 1856 24/10 därstädes. Denna senare inskrevs som så som student i Uppsala 1789 och såsom volontör vid hofjägeristaten 1792, befordrades till öfverjägmästare 1794 10/1 samt erhöll då ock survivance på inspektörtjänsten öfer Djurgården, hvarefter han 1804 utnämndes till «intendent» öfver Djurgården, hvilken beställning han innehade till 1850. Israël Adolph af Ström, «svenska skogshushållningens fader», erhöll hofjägmästares titel 1820, inrättade 1825 et privat skogsläroverk efter tyskt mönster i Stockholm og blef 1828 15/10 direktör för det enligt hans förslag grundade statens skogsinstitut (Kongl. Skogsinstitutet) därstädes, adlades 1833 28/1 med namnet af Ström – vapnet visar ekplanteringen på Visingsö och en i Djurgården lggande hjort – samt ordnade, förskönade och utvecklade Djurgården, så att denna, som rationelt förvaltades enligt forstliga principer och därifrån redan under hans tid skogsprodukter afyttrades, bragtes i finansiell blomstring (Djurgårdskassan).
Djurgårdsintendenten, hofjägmästaren Israël Adolph af Ström var gift med Fredrica Elisabeth Berndes, i hvilket äktenskap föddes sju barn, bland andra sonen Israël Ludvig, som kom att ägna sig åt faderns og farfaderns yrke samt äfven at inneha dessas tjänstebeställningar.
Israël Ludvig Ström – så som han ända till senaste åren hette och skref sitt namn, ty han blef adelsman först år 1902 4/5 efter äldre broderns död – föddes den 14. augusti 1821 på det vackra Djursborg vid utfartsvägen till Ladugårdsgärdet, antogs til volontär i hofjägeristaten den 21. maj 1838, inskrefs i Stockholms nation vid Uppsala universitet den 13. oktober 1841 och aflade studentexamen vid nämnda universitet den 6. juni 1842. (Dessa både sista uppgifter hafva förefallit släktsforskare dubiøsa, men af personliga meddelanden känner jag, att ordningsföljden verkligen varit den nämnda egendomliga). Vid det af fadern grundade och ledda skogsinstitutet inskrefs Ström så som elev den 13. januari 1843 och uteksaminerades därifrån den 3. juli 1845, utnämndes til jägmästare vid hofjägeristaten och förordnades att biträda ordinarie intendenten vid Djurgården den 24. december sistnämnda år, hvarefter han den 29. oktober 1850 befordrades till intendent vid Djurgården, den 26. oktober 1858 till hofjägmästare, den 1. november 1880 till förste hofjägmästare. Afsked från tjänesterna vid Djurgården undfick Ström den 12. december 1898 och erhöll s. å. på julaftonen guldmedalj af 13:3 storleken, försedd med kungl. Krona och H. M. Konungens bröstbild, att i kedja bäras kring halsen, «så som ett särdeles vedermäle af konungens välbehag». Efter en tids bröstsjukdom afled den gamle afhållne skogs- och jaktveteran i Stockholm den 9. april 1904.
Förste hofjägmästaren Ström var en skicklig skogsman, som med interesse, nit och omtanke skötte den honom anförtrodda förvaltningen. För Djurgården och dess förhollanden har hans långvariga verksamhet varit af hög betydelse. Äfven på andra områden försökte sig och deltog S. Så t. Ex. var han åren 1856-1885 styrelseledamot i Sällskapet for inhemsk silkesodling, valdes till ledamot för Landtbruksakademien 1862 och till styrelsesledamot i Svenska trädgårdsföreningen 1864 samt utsågs 1881 till direktionsmedlem i H. M. Konungens jaktklubb, hvarjämte han förordnades till medlem i k. kommittén af den 27. december 1893 för utarbetande af förslag till omorganisation af Djurgårdens styrelseoch reglering af Djurgården. Han var delägare i Uddeholmsverken och Söderfors’ bruk.
Ström bibehöll ända till sena alderdomen en obruten hälsa och strak verksamhetslust. Han var allmänt omtyckt och afhållen på grund af sin vänliga, enkla og rättframma karaktär, polulär hos alla som kände honom – från slottet ned til minsta kojan ute på lummiga Djurgården, som tre generationer Ström’ar förvaltat. Af yttre utmärkelser, som tilldelades Ström, må vidare nämnas Vasa-ordens riddartecken 1862 och kommendörsvärdighet af första klassen 1888, Nordstjärneordens riddaregrad 1877 och Oscar II:s jubileumsminnestecken 1897.
Från trycket har Ström utgifvit den af Uppsala läns hushållningssällskap prisbelönta täflingsskriften «Om skogarnes vård och skötsel» (Uppsala 1853; 2:a upplagan Uppsala 1860), äfvensom i Jägarens jubileumshäfte 1897 skildrat, huruledes i nuvarande Humlegården den 3 januari 1834 sköts en lo af brodern, kommerserådet K. F. af Ström, och den sedermera ryktbara Afrika-jägaren J. A. Wahlberg.
H. Szs.»
Litografisk portrett av den svenske forstmannen Israel Adolph af Ström (1778-1856). Han var født på Djurborg ved Stockholm, i et område det svenske kongehuset hadde brukt som jaktmark. Israel Adolph Ströms far, Erland Ström, var «jägmästare» og inspektør i denne kongelige jaktmarjka, «Djurgården». Sønnen ble sendt til Uppsala for å studere i 1789. Tre år seinere meldte han seg som volontør i hoffjegeriet. Etter et par år ble Isreal Adolph Ström utnevnt til «öfverjägmästare», etter hvert med tittelen «intendent öfver Djurgården». Denne stillingen hadde han helt fram til 1850. I stillingen som leder for kongens bynære jaktmarker tok Ström i 1825 initiativet til noe som var ment som en privat skogskole etter tysk mønster. Alt høsten 1828 ble denne skolen omorganisert til et statlig skoginstitutt – Kungliga Skogsinstitutet – med Israel Aldolf Ström som bestyrer og hovedlærer. Samtidig drev han skogene i Djurgården etter forstlige prinsipper, slik at avvirkningen bidro med inntekter til kongehuset («Djurgårdskassan»). For denne innsatsen ble Israel Adolph Ström adlet, og kunne ta et «af» foran etternavnet sitt. Israel Adolph af Ström og hans ektefelle, Fredrica Elisabeth Berndes, hadde sønnen Israel Ludvig Ström, som studerte skogfag under farens kateter og fra 1850 overtok intendentstillingen for Djurgården. Også han ble etter hvert adlet og kunne kalle seg «af Ström».
En innrammet versjon av dette portrettet er registrert i Norsk Skogmuseums samling som gjenstand under nummeret SJF. 13559.
Title«I. af Ström.» (Trykt tekst under portrettet)
Dette er ett av flere innrammete portretter som lenge prydet veggene i kontorene til den seksjonen i det skogbruksfaglige miljøet ved Norges landbrukshøgskole/Universitetet for biovitenskap på Ås i Akershus. Førsteamanuensis Lars Helge Frivold holdt sin siste forelesning 15. februar 2012, og overlot da kontoret sitt til en etterfølger som ikke hadde det samme forholdet til de skogakasdemiske gründerskikkelsene som han hadde hatt sjøl. Etter å ha spurt etterfølgeren og en del yngre kolleger om de ønsket å overta portrettsamlinga og fått negative svar på dette, bestemte han seg for å overlate bildene til Norsk Skogmuseum. Bjørn Bækkelund fra museet overvar Frivolds avskjedsforelesning, og fikk bildene med tilbake til Elverum etter denne begivenheten. Kapasitetsutfordringer i museet førte til at det gikk to år før samlinga ble registrert. Bildene ble registrert som gjenstander fordi museet fra før har en del kontormøbler etter et par kjente skogfunksjonærer. Portrettsamlinga kan derfor tenkes brukt på veggene i et eventuelt rekonstruert kontormiljø. Motivene har også en verdi som portretter av sentrale forstmenn. Mange av dem vil derfor også bli registrert i museets fotodatabase.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».